Angryphil

Folk har frågat mig vad jag tycker är de 10 bästa filmerna detta decennium. Och en sak ska ni ha klart för er, det är löjligt svårt. Extremt svårt att ens försöka på en lista. Jag har dock en favorit från detta decennium, vilket jag kommer redogöra för er i slutet på detta inlägg.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag kommer helt enkelt nämna de filmer som fastnat på min hjärna och bara höfta fram en del.

Det svåra är att försöka börja någonstans (observera att jag kommer göra två stycken top-5 listor över 2009:s bästa filmer. En lista med lite kändare namn, och en annan lista med enbart okända, inte riktigt säkert på när jag ska börja med den listan, är ett par filmer jag vill hinna se innan jag kan göra den listan rättvis.)

Det jag tycker detta decennium har symboliserat mest är ju superhjälte-filmer samt filmatiseringen av min absoluta favoritbok. Men låt oss börja med superhjältarna.

Jag älskar serietidningar. Läst dem så länge jag kan minnas. De filmer som jag kommer att tänka på är Spider-Man 1-2, X-Men 1-2, Watchmen, Sin City samt The Dark Knight

Ja, jag valde bort Batman Begins, X-Men 3 och Spider-Man 3. Av enkla anledningar... De var helt enkelt inte tillräckligt bra. Oavsett vad alla fanboys säger om Batman Begins så var det en ganska medioker film. Actionscenerna var dåliga samt fightscenerna (vilket han gjorde bättre i uppföljaren), och man fick ju knappt se Scarecrow (exakt som med Two-Face, vilket jag heller inte gilla). Så gå och böla någon annanstans.

Spider-Man regisserades av en av mina favoritregissörer Sam Raimi. Mannen som gjorde självaste Evil Dead-trilogin. Om det inte vore för honom så skulle vi nog aldrig sett några bra serietidningsfilmer. Han tog verkligen ett koncept som ansågs svårt att göra bra, och ganska mesigt, till något actionspäckat, vackert och roligt att titta på. Och en rollbesättning som faktiskt kändes ganska klockren (samt cameos av min hjälte Bruce Campbell).

X-Men är min favorit serietidning. Jag kan den utan och innan, jag vet vem alla karaktärer är och har verkligen växt upp med dem. Därför såg jag verkligen fram emot att se dem på den stora duken. Och man blev verkligen inte besviken (förutom den sista eftersom Brett kukhuvudet Ratner verkligen pissade på allt Bryan Singer hade åstadkommit innan honom). Med intressanta roller och storspelande av Hugh Jackman och Ian McKellen, samt gedigen och intressant story.

Sin City. Väldigt film-noir, väldigt mörk, väldigt vacker, väldigt väldigt bra. Vad ska man säga? Klockren, stilisk. Jag kan hålla på att ösa på med superlativ men jag tror nog ni förstår vad jag vill säga.

The Dark Knight behöver jag inte gå mer in på. Jag tror nog alla vet vad jag vill ha sagt här.

Nu... Den jag hade mest problem med i början (på grund av fanboyism), men lärde mig att älska senare. Watchmen. Jag vet om att jag sa att X-men är min favorit serietidning. Men Watchmen är så mer än så. Det är mer än en serietidning. Iallafall. Watchmen. Det kändes precis som att läsa novellen när jag tittade på filmen, och jag har faktiskt kommit i fred med slutet nu, även om jag stör mig på att Niteowl får ett utbrott vilket jag, personligen, tycker gör att han väljer sida i konflikten och på så vis gör bort sig som den neutrala och den som inte riktigt har bestämt sig vad som är rätt och fel. Grejen med Watchmen är att den ska vara tvetydig. Men filmen gör dessvärre valet till dig, mer eller mindre.

Och nu över till filmatiseringen av min favoritbok. En bok som jag läst 10-20-tals gånger. I olika versioner och språk. Lord of The Rings. Vad finns det att säga? Episk. Fantastisk. Magisk. Häpnadsväckande. Vår tids största epos. Jag vet inte vart jag ska sluta. Men det var helt fantastiskt att se sin favoritbok på film. Helt otroligt.

Memento. Regisserad av Christoper Nolan. En film som börjar i slutet, och sen jobbar sig tillbaka till början. Om en man som inte har något närminne. Med hjälp av lappar, foto och tatueringar så försöker han komma ihåg vad han har gjort 10 minuter tillbaks.

Requiem for a Dream. Så nära på att bli min favorit. Om det finns en 2a på listan så är det denna. Lycka, total misär. Man pendlar själv emotionellt genom hela filmen. Regisserad och skriven av Darren Aronofsky. Mannen som regisserade Wrestler, med Mickey Rourke som gjorde en fantastisk roll och förtjänade att vinna Oscar, vilket han dessvärre inte gjorde. I min mening kanske den största skandalen på Oscarsgalan på väldigt lång tid. Jag har redan skrivit om 2007 och 2008 redan, så jag tror inte jag behöver kommentera om filmerna från de åren.

Shaun of the Dead, 28 Days Later och Jack Ketchum's The Girl Next Door är de tre skräckfilmerna som står ut under detta decennium. 2 zombie-filmer och en riktigt fucked-up, knytnävsslag i magen film. Måsten för alla skräckälskare.

Två stycken Johnny Depp-filmer får jag också klämma in, de som stod ut för honom är Sweeney Todd samt Finding Neverland. Vad mer kan man säga om honom? En extremt talangfull skådespelare som får allt att verka så naturligt.

Lost in Translation. Bästa komedin under detta decennium. Söt, rolig, allvarlig och så extremt träffsäker när det kommer till två helt skilda kulturer som krockar. Att vara ensam i ett främmande land. Helt otrolig film.

Och sen så vill jag även berätta om ett par utländska filmer också. Sen to Chihiro no kamikakushi (Spirited Away), Cidade de Deus och El laberinto del fauno. Alla magiska och nästintill perfekta. Jag vet inget mer om vad man kan säga om dem. Cidade de Deus är rå, El laberinto del fauno är vacker, och Spirited Away är helt magisk.

Detta var filmerna som jag kom på sådär på rak arm. Vilken är då, enligt mig, den bästa filmen under detta decennium?

Oldboy. Regisserad av Chan-Wook Park och den handlar om Dae-Su som kidnappas och blir inlåst i 15 år utan att veta varför. Helt plötsligt står han där med massvis med pengar, ny kostym och med många frågor men inga svar. Filmen visar hans jakt på svar, och filmen är verkligen helt fantastisk. Rå och brutal och stundtals väldigt oskyldig. Med ett slut som får er att tappa hakan. Vacker att titta på, och vacker att lyssna på. Musiken är verkligen fantastisk. Och en fightingscen som jag anser vara den bästa någonsin.

Oldboy. Bästa filmen.